Snabbfakta: Med i utvecklingslandslaget Namn: Linn Larsson Född: 3 maj 1996 Från: Hede (Härjedalen) Bor: Hede/Östersund Familj: mamma Maria, pappa Ulf, syster Moa Klubb: Hede skidklubb Längd: 159cm Vikt: 55kg Gymnasium: vintersportsgymnasiet Östersund (vsp) Program: naturvetenskap Går nu på skidskytteuniveritetet i Östersund.
En liten filur som brinner för idrott är vad jag är. Har testat många olika sporter som liten och kom fram till ganska snabbt att lagsport inte är någonting för mig. Skidskytte däremot var något jag fastnade för direkt! Åkt skidor har jag gjort sedan jag kunde gå, både utför och på längden men när jag provade skidskytte som 10åring var det som kärlek vid första ögonkastet. Sedan dess har det varit vi, bössan och jag. Under fliken meriter kan ni läsa mina främsta resultat än så länge men mina stora framtida mål är att få stå på pallen i både VM och OS. Jag har även fått förtroende att vara med i juniorlandslaget.
När det var dags att söka gymnasium i slutet av grundskolan blev valet ganska enkelt. Jag valde Östersund och vintersportsgymnasiet där jag valde att läsa naturvetenskap. Vintersport var då relativt nystartat och det var heller inte så långt hemifrån. Jag utvecklades otroligt mycket under dessa 4 år men jag stötte på en hel del hinder. I slutet av mitt första år började kroppen att sluta svara, trött och stum bara jag gick uppför en trappa. Något stod inte rätt till. Jag körde dom sista tävlingarna ändå trots att det slet ont, därefter togs en massa prover och det visades att jag hade fått mycoplasma och twar. Det tog hela 13 månader innan jag blev helt frisk och kunde börja tävla och träna som normalt. Min armbåge opererades också i samma veva då den orsakade smärta och inflammation periodvis. Efter detta kände jag mig helt frisk och med en fungerande arm så det var bara att kriga på och det gick otroligt bra säsongen efter uppehållet och jag fick med mig många fina resultat. Till min stora besvikelse fick jag inte följa med till JVM vilket slog hårt men det var bara att bita ihop och ta nya tag, mitt sista år på gymnasiet gick desto bättre. Början av säsongen kantades av sjukdom och det gick inte alls som jag tänkt, uttagningstävlingarna till JVM rann ut i sanden och så även mitt stora mål inför den säsongen. Men så vände det, jag började åka fortare och fortare och skjuta bättre och hamnade på pallen många gånger och det stärkte självförtroendet, det är så mycket roligare att träna och tävla när man får kvitto på det. Jag åkte min första tävling utanför Sveriges gränser, de Norska mästerskapen i Trondheim där jag fick med mig en seger, dessutom med alla träff och utan missar vilket kändes otroligt speciellt. Just den vinsten var så mycket mer för mig än bara en vinst. Självförtroendet ökade ännu mer och jag fick ett kvitto på att jag faktiskt kan, både skjuta bra och åka fort, känslan av att jag har potential till att nå mina långsiktiga mål. Efter säsongen fick jag en förfrågan av att vara en del av juniorlandslaget vilket jag givetvis tackade ja till då det var mycket efterlängtat och efter sommaren började jag på skidskytteuniveristet där jag förhoppningsvis kommer utvecklas ännu mera!