Livet blir inte alltid som man tänkt sig, i alla fall inte för mig. Varje gång jag försöker bestiga en bergstopp halkar jag och glider ner till botten av berget igen och får börja om från början, lite så känns det. Jag har under en längre tid haft problem med hälsan, både med skador men förutom det inte kunnat sätta fingret på vad som är fel men varit helt säker på att något inte är som det ska med kroppen. Jag har varit väldigt trött, både fysiskt och psykiskt, inte haft någon ork till att göra någonting i princip. Har försökt tränat lite men det har inte känts bra alls, efter en timma har jag varit helt slut. Extrema mängder slem och rasslande luftrör och ibland också ont i lungorna efter att jag varit aktiv. Pulsen har också betett sig väldigt konstigt, hjärtat har gjort små rusningar ibland och jag har haft en vilopuls på runt 90-100 bara jag suttit ner i soffan tex. Under ett väldigt lugnt (och med väldigt lugnt menar jag promenadfart) pass på skidorna kan pulsen ha rusat upp till 150-160 och legat där större delen av passet, väldigt obehagligt. Därav har det blivit väldigt lite tränat på ett tag då det blivit sämre och sämre.
Jag följde med till Torsby där jag så gärna ville åka sprinten, borde verkligen ha tänkt ett steg längre innan jag ställde mig på startlinjen. Det var knappt -20 i luften och det kändes inte alls bra (vilket jag borde förstått), hjärtat rusade och det kändes obehagligt i bröstkorgen, hade en snittpuls på 189 och då är båda skyttena inräknade, hade 190 när jag skulle skjuta och hur jag lyckades skjuta snabbt och bara ha en bom då är bra gjort tycker jag. I alla fall, efter tävlingen lät jag som en 90-årig kolpatient som rökt hela sitt liv och jag hade ont i bröstkorgen och hjärtat jobbade väldigt snabbt, det tog närmare 4 timmar innan jag fick ner pulsen under 110, ni förstår säkert obehaget. Väl hemma fick jag provsvaren om vad det är som orsakat alla dessa symptom. Det var körtelfeber.. blev så jäkla ledsen att det ännu en gång ska vara ett krångligt virus som man inte kan göra något åt, det kan ta veckor och det kan ta månader, ingen vet. Samtidigt blev jag otroligt glad och lättad att äntligen få ett svar på papper. Jag har ju inte haft någon feber så att det skulle vara körtelfeber har varit lite långsökt eftersom det är vanligaste symptomet, men jag har väldigt sällan feber och så har det varit sedan barnsben. Dagarna består just nu av sömn, bokläsning, serier och massa dagdrömmar och lite torrskytte när det är så förbaskat kallt ute. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och kämpa på. Vill ni hjälpa till och ge ett litet bidrag till min insamling är det alltid välkommet och jag tackar för all stöttning jag fått och fortfarande får, ni är Guld värda! Jag länkar insamlingen ( https://sponsor.me/LinnLarsson96 ) och skriver även ner mitt bg-nr (5019-3952) som några frågat efter. Kram från mig! // Linn
0 Kommentarer
Hej! Många har säkert väntat länge på att jag ska skriva något, det är många som frågat i alla fall. Förutom det får jag väldigt många frågor om hur det går för mig och det är just det. Det har inte gått så bra senaste tiden och det är därför jag har varit lite frånvarande. Förra året blev det operation tätt inpå säsongsstarten och jag missade snölägret med båda landslagen inför premiären. Säsongen som följde gick tungt, kroppen var inte där jag ville att den skulle vara, men jag avslutade ändå säsongen väldigt bra med tanke på de förutsättningar jag hade. Jag var väldigt motiverad inför sommarträningen och en ny tävlingssäsong som förhoppningsvis skulle gå mycket bättre! Träningen rullade på, hade lite problem med en ljumske och ett par rejäla förkylningar som satte sig hårt i bihålorna. Men det rullade ändå på och jag gjorde så gott jag kunde. Vi hade ett läger i Torsby tillsammans med A-laget där det hände en grej som jag blev väldigt ledsen över som jag nämnt tidigare, jag kände mig redan innan lägret trött och sliten och hade inte riktigt humöret på topp och jag tog antagligen åt mig mer än vad jag vanligtvis hade gjort men det förstörde hela veckan för mig. När jag kom hem behövde jag några extra dagar vila, både för att vila upp kropp men även mentalt. Efter Torsbylägret fick jag inte riktigt igång kroppen, jag har känt mig nästan lika trött och sliten oavsett hur mycket eller lite jag tränat under veckorna och de träningspass där jag känt mig pigg och fräsch är väldigt få och kan räknas på en hand.
Jag drog på mig ännu en förkylning som satte sig hårt i bihålorna och blev frisk precis i tid till årets snöläger och var verkligen glad att kunna följa med. Skönt att äntligen få komma på snö för en sån som mig, som inte är någon vidare rullskidåkare och sliter mindre på ett par vanliga skidor. Men, redan efter någon dag in på lägret hade vi spänst i gympasalen och mitt knä gick sönder, en överbelastningsskada uppstod. Jag fick försöka hitta alternativ träning och kunde knappt åka skidor eftersom det gjorde ont, hade svårt att gå i trapporna och jag började bli mer och mer less och hade väldigt nära till gråt hela tiden. Började även känna av en axel sista dagarna men tänkte inte så mycket på det just då, när jag kom hem började axeln göra mer och mer ont och jag kunde tillslut knappt lyfta på högerarmen eller ta på mig kläder, ännu en överbelastningsskada. Då brast det helt, kunde knappt träna, kunde inte skjuta och jag kände mig inte alls pigg. Tillslut var jag tvungen att koppla bort allt och alla och försöka hitta lite motivation till att ta mig framåt, tränade lite och försökte tänka på annat än bara skidskytte. När man ser hur det flyter på för alla runt omkring en känner man sig hopplös och man blir väldigt ledsen, i alla fall jag. Jag har aldrig haft några större problem med den mentala biten men nu har jag haft det riktigt tufft om jag ska var ärlig. Nu har jag kört rehab i princip varje dag i snart två månader och det har blivit mycket bättre, inte bra men bättre. Jag bestämde mig för att tävla helgen som var i swe cup 1 & 2, egentligen var inte kroppen redo för det men jag vill verkligen. Glad att knät och axeln höll bra under tävlingarna men min rygg som jag dragits med i flera år höll inte alls, aldrig haft så ont efter en tävling som då, fick hjälp att ta av och på kläderna hemma och kunde inte böja mig ner. Så nej det går inte så bra just nu men ni ska veta att jag kämpar på så gott jag kan med min trasiga kropp. // Kram Linn Tjena! Ett tag sedan sist och ytterligare två läger har avverkats med laget. Det första i Idrefjäll innan det bar hemåt igen för att packa om och byta väska till en aningen mindre.. för att sedan 1,5dag senare flyga ner till Frankrike och mitt favvoställe på jorden, La Garde-Freinet med ena halvan av familjen. Underbar vecka med sol, bad, turistande och en massa löpning i bergen då jag lämnade rullskidorna hemma denna gång. Kom sedan hem till ett Sverige som stod i lågor och ett Härjedalen som luktade brandrök men det var ju fortsatt 30 grader och sol. Tror nästan att det var aningen varmare hemma än i Frankrike faktiskt. När vi flög ner var det synligt från flygplansfönstret hur torrt det var, gulbruna fält och rökpelare från flera skogsbränder, hemskt.
Planen var från början att sedan (efter frankrike) ta bilen ner till Annie på västkusten några dagar innan vi tillsammans skulle åka upp till Torsby på träningsläger tillsammans med båda landslagen, MEN, alla bilar hade på ett eller annat sätt gått sönder så det blev lite kvalitets tid med pojkvännen och familjen istället. Tråkigt och skönt på samma gång, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag åkte ner med tränarna till Torsby där en vecka i träningskläder skulle tillbringas, en slitig vecka, extremt slitig för min del. Var taggad på läger till en början men jag kände redan första dagen att kroppen var seg och inte riktigt var så pigg. Fick bita ihop varje pass och verkligen slita för att hänga med, sista dagarna vet jag inte hur många gånger tårarna kom för att jag kände mig så fruktansvärt sliten, sista dagen kunde jag inte ens fullfölja passet. Antagligen har jag kanske haft något litet i kroppen som legat och irriterat, kände mig väldigt hängig och trött när jag kom hem, hade varken ork eller lust till att göra något alls men jag tog mig ner till skjutvallen i alla fall. En annan liten faktor kan vara en liten grej som gjorde mig väldigt ledsen första dagen och som hängde i hela veckan, kände mig lite utanför och blev inte jättemotiverad efter det. Det är inte första gången. Jag kan ändå inte göra något mer än att säga att jag tycker det är fel sätt att handla på men jag kan inte påverka några beslut. Nu ska jag försöka boosta motivationen och försöka få kroppen piggare till Rullskid-SM nästa vecka! Lägger till några fina bilder från Frankrike som får mig glad, Kram Linn. Tjena! Sedan jag skrev här senast har jag avverkat 2 läger med laget, båda i Östersund och om ca 2 veckor väntar ett tredje i Idre. Det senaste lägret var även ett öppet elitläger så vi var ett antal fler än bara framtidslaget vilket var kul! Man ser och lär av varandra och jag hoppas även jag har bidragit till något gott. Jag har kunnat träna på ganska bra, har haft en liten förkylning som var lite seg men i övrigt har det gått bra, har nog aldrig varit så här bra i allergierna heller trots att det varit ovanligt mycket pollen och gräs i år. Känner mig starkare än jag gjort på länge och har tränat mer än jag gjort innan också så det känns bra.
Just nu har jag landat hemma i Hede, i alla fall en dryg vecka, sedan blir det som sagt läger i Idre och efter det är det bara att packa om väskan och åka till Frankrike med pappa och kompani vilket ska bli kul! Ska bli skönt med lite miljöombyte. Idag har varit en helt vanlig träningsdag, 2h stakning på förmiddagen och sedan dryga 2:30 cykel i eftermiddag. Det blev en tur fram och tillbaka till vemdalsskalet, var ju tvungen och testa hur snabb nya cykeln var i skalsbacken ;). Jag måste även berätta om min lilla incident som inträffade på stakpasset som jag aldrig varit med om förr. Jag stakade på som vanligt och vips så flyger en humla in i ansiktet och fastnar en sekund mellan tänderna och underläppen men den hinner såklart bränna mig så jag fick åka med fläskläpp resten av passet. Saaataan vad ont det gjorde, haha. Kan bjuda på en bild efter humlans fight då jag har bildbrist i övrigt. Imorgon väntar 3:30h klassiskt med lite skytte och lite styrketräning. Ha det gott! // Linn Träningssäsongen har dragit igång för fullt och det rullar på, bokstavligen. Förra veckan blev det 2 cykelpass närmare 5h vardera samt några timmar till på rullskidorna och i löpskorna också lite tid inne i gymmet givetvis. Jag har fått en betydligt bättre start på detta träningsår tillskillnad från förra och det känns väldigt bra. Mina allergier har blivit mycket bättre också, blev sjuk de två första riktigt varma dagarna men det gick över fort och det blev endast 1 extra vilodag innan jag kunde återgå till full träning igen. De första träningsveckorna har bjudit på allt från skareåkning och minusgrader på fjället till cykel och rullskidor i riktig sommarvärme, tänk att det kan skifta så snabbt ändå. Skyttemässigt har det även där gått väldigt bra. Det blev till och med personbästa på säsongens första skyttepass där vi körde precisionstest (30-30), 516p blev det totalt av 600, 271p i liggande och 245p i stående. På de andra skyttepassen har det gått väldigt bra där med och jag verkar ha höjt mig lite redan nu vilket känns positivt. Passande nog med detta måste jag också passa på att presentera en ny sponsor! Lapua & SK-ammunition som kommer hjälpa mig en del på ammunitionsfronten farmöver vilket känns otroligt bra. Jag hade tänkt presentera dom lite närmare längre fram! Imorgon väntar 3h cykel på morgonen och på eftermiddagen har jag rörelse screening och lite andra ärenden jag ska hinna med. Nu blir det lite kvällsfika ute på balkongen i kvällssolen innan läggdags!
// Linn |