Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, eller hur? De flesta skidåkare/skidskyttar ger någon form av sammanfattning av säsongen som gått nu när våren börjat infinna sig. Min säsong blev ju inte alls som jag tänkt mig med alldeles för mycket hälsoproblem och förutom kroppens alla fysiska prövningar har även den mentala biten satts på prov, en anledning till att det inte har blivit något skrivande. Jag har helt enkelt stängt in mig i en liten bubbla och försökt fokusera på det positiva och se framåt. Det har känts lite som att varje gång jag sagt eller skrivit att det har börjat gå åt det positiva hållet har det kommit ett bakslag och därför har jag inte riktigt vågat öppna mig och dela med mig. MEN jag fick ett riktigt bra avslut i alla fall med SM på hemmabanorna! Nu är jag fulltankad med energi och motivation inför en ny säsong och nya mål!
Idag blev även landslagsgrupperna officiella och jag har fått förtroende ett år till i framtidslandslaget! Såå himla roligt och väldigt inspirerande och motiverande, framförallt efter ett så problematiskt år som detta. Även om säsongen varit tuff redan från start finns positiva bitar att ta med sig också. Jag har lärt känna mig själv ännu lite bättre och hur jag fungerar. Jag vill i alla fall rikta ett STORT ENORMT TACK till alla som hejat och på något vis stöttat mig genom säsongen, inte minst på hemma SM. Det var egentligen allt jag hade för tillfället. // Kram Linn
1 Kommentar
Det går ju inte så jävla bra för mig, man ska ju inte tycka synd om sig själv men just nu känner jag mig hjälplös och vet inte hur eller vad jag ska ta mig till. I helgen är det tävlingar i Torsby, idag masstart, roligaste distansen enligt mig. Tyvärr blev det ingen start på mig.. mina luftrör känns inte alls bra, det gör ont i bröstkorgen och det rasslar hej vilt. Näsan blev lite bättre efter operationen men den är inte bra den heller så utöver en rasslande bröstkorg så är slemhinnorna i näsan fortfarande svullna. Jag försöker kriga på i vanlig takt men det går ju inte att ha det så här, har försökt hålla humöret uppe men när jag stod och pratade med Annie idag så brast det bara., det är tur man har så fina kompisar som tröstar när det går tungt.
Men jag var ju faktiskt nere i Europa på ibu-cup för en vecka sedan, eller jag kom hem för en vecka sedan efter 2 veckor på vift. Det är något som lyser upp i mörkret i alla fall. Först var det tävlingar i Osrblie, Slovakien innan vi åkte vidare till Arber, Tyskland för 2 tävlingar till. Jag är ganska nöjd skyttemässigt, någon serie stack ut och var dålig men i helhet var det bra! Såg även på skjuttiderna att jag skjuter snabbt i internationell konkurrens så det är något positivt jag kan bära med mig! Åkmässigt var det inte jättekul, fick slita varje meter men jag blev ändå förvånad att jag inte var längre efter i åktid med tanke på hur mitt träningsår sett ut och att det ännu är långt ifrån bra. Det var i alla fall hur kul som helst att få komma ut och tävla men det blir ju ändå inte lika kul när man vet att man kan så mycket bättre egentligen, och med bättre menar jag betydligt högre fart under skidorna och med det också bättre resultat. Men jag hade ställt in mig på att komma långt bak i resultatlistan och åkte ändå bättre än vad jag hade förberett mig på så jag är ändå lite nöjd, det visade att min absoluta lägstanivå ändå är relativt hög. Jag gjorde det bästa jag kunde utefter de förutsättningar jag hade och jag är inte dålig, tyckte jag gjorde det ganska bra ändå! Banorna tyckte jag om. I Osrblie tävlade jag ifjol och var bekant med banan. I Arber däremot fick jag en liten chock när såg banan inför distansen. En lång backe upp och en lång och teknisk utförslöpa ner, 5 varv skulle vi åka och plocka drygt 500 höjdmeter. Det var en bana som normalt skulle passa mig utmärkt eftersom jag i normala fall är en ganska bra klättrare och en bra utförsåkare. Men när krafterna inte fanns gick det tungt, jag gillade dock ändå banan. En vurpa blev det också, eller en krasch ner i skyddsnätet rättare sagt. På 3e varvet på distansen släppte jag på lite för mycket i en av de snäva kurvorna. Istället för att sladda lite i början av kurvan för att sedan börja trampa runt kurvan tänkte jag prova trampa ytterkurva denna gång också. Men så grävde ena skidan ner sig i den lösa snön och åkte ner i nätet och fastnade med skidorna. Kom loss ganska snabbt men tappade ca30 sekunder där.. Sådant som kan hända när man är trött och stum men man lär av sina misstag! Det var lite om mina tankar efter ibu-cup och nu hoppas jag att luftrören och kroppen känns bättre så jag kanske kan starta i sprinten här i Torsby men det ser inte så lovande ut tråkigt nog.. Jag skulle vilja göra en spirometri eller bronkoskopi vad det nu heter inom en snar framtid och se om det visar något eftersom alla övriga tester jag gjort inte visar något vilket är så fruktansvärt frustrerande.. Jag vill i alla fall tacka alla som på något sätt stöttar och tror på mig oavsett. Kram Linn❤️ Hejsan! Hur gick operationen kan jag tänka mig att många har funderat över ett tag nu. Den gick bra men läkningsprocessen håller fortfarande på så det är svullet än. Men skillnad är det! Den största skillnaden är att jag kan äta och sova, mer eller mindre utan problem vilket är otroligt skönt. Det är alltså mindre slembildning än innan men annars är det svullet fortfarande..
Jag tycker i alla fall att det går lättare att träna nu och jag har ju till och med hunnit med tävlingspremiär!😎 Dock var det mest i träningssysfte eftersom jag precis kommit igång med träningen och ligger en del efter i formkurvan. MEN jag blev faktiskt väldigt överraskad över min skidåkning. Känslan var som väntat slitsam och det kändes verkligen att man missat mycket högintensiv träning. Jag trodde att jag skulle vara långt efter men med tanke på förutsättningarna så var jag inte alls långt efter. Med lite träning tror jag att jag kommer ikapp mer och mer och jag hoppas jag får chansen till att åka en ibu-cup efter jul, men det får vi se. Det är målet i alla fall. Hur min säsong har sett ut hittills är ingenting jag har kunnat påverka så jag är ändå ganska nöjd över vart jag står just nu. Nog om det. Jag ville bara ge en kort uppdatering och visa att jag lever. Imorgon ska jag faktiskt till Sveg och ta emot Härjedalens idrottsstipendium vilket jag är mycket glad och tacksam över! Ha det gott så hörs vi. //Linn Hallå! Många kanske undrar hur det går för mig och det går väl inte riktigt som jag vill men jag kämpar på, som vanligt. Det blir i alla fall operation av mina bihålor, redan imorgon(tisdag) faktiskt. Det känns väl skönt på något sätt att få det överstökat innan säsongen drar igång men det tråkiga blir då att jag missar hela snölägret med laget i Idre vilket känns skit. Har inte riktigt vart på topp den senaste veckan kan man säga, ett nervvrak rent ut sagt. Tentastress, nervös över operationen och så har bihålorna jävlats med mig extra mycket och det var så svullet i onsdags och torsdags att det gjorde ont i hela huvudet och det kändes som att ögonen hängde ner till mungiporna typ, ni som haft bihåleinflammation kan tänka er att ha samma tryck nästan varje dag, mer eller mindre, skitdrygt.. Man vet liksom inte vad man kan och vad man inte kan göra så jag har tagit dagarna lite som dom kommer och hoppas innerligt att operationen ska göra det mycket bättre. Hade sett framemot snölägret väldigt mycket men jag får stanna hemma och försöka hitta på nåt annat istället, gå i skolan tex. Förhoppningsvis kan jag börja träna redan nästa vecka så jag kan nog komma igång rätt snabbt igen. Sedan har jag två veckor på mig att träna innan säsongspremiären här i Östersund, kommer nog inte vara i toppskick direkt men det ska bli kul ändå. Känner jag mig själv rätt kommer formen komma längre in på säsongen och det kommer gå fortare och fortare i spåret. Det gäller bara att ha tålamod och det är alltid något som ska jävlas med mig så det börjar bli en vana det här med väntan och tålamod.
Okej men något positivt då? Jo, jag hade tenta imorse och känslan säger mig att jag klarar den iaf. och efter den fick jag veta en sak som gjorde mig på väldigt bra humör men det får ni se sen!😉 En annan mycket rolig sak är att jag tänkte presentera en ny sponsor! Låt mig presentera Lunchbaren och som ni hör på namnet har det med mat att göra, dit går jag och äter lunch och de ser till att jag får i mig den energi jag behöver. De serverar vanlig och mycket god husmanskost och det som är lite unikt med lunchbaren är att de öppnar dagens lunch redan från kl 9.00 fram till kl 14:00! perfekt för er som är inne i stan för tidiga ärenden och måste äta lite tidigt. De serverar även mellan 3-4 rätter varje dag så det finns mat för alla smaklökar. Vart kan man hitta detta fantastiska ställe då mån tro? Jo, lunchbaren hittar ni mellan friidrottsarenan hofvallen och berners. Tar 5min att cykla för mig som bor mitt i stan i princip. Nu ska jag iväg och åka lite skidor på stadion så får ni ha det så gott och är det något ni undrar så är det bara att fråga på! Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.😉 // Linn Hallå! Det är många som undrar hur det går för mig just nu med allt strul, så jag tänkte ta det nu. För någon vecka sedan hade jag problem med att pulsen var hög och jag fick ojämna hjärtrusningar, ett tryck över bröstet och att det högg till vid inandning, detta höll på i nästan 2 veckor så jag fick order att vila helt en vecka och sedan gick det faktiskt över tack och lov! Troligen hade jag fått en virusinfektion som satt sig i bröstkorgen och inte riktigt ville ge med sig. Förutom detta har jag även haft stora problem med mina slemhinnor/bihålor som sväller heeela tiden och bildar extrema mängder tjockt slem som rinner ner i halsen på mig. Läkarna har fortfarande ingen förklaring på vad som orsakar detta och alla parter börjar bli otåliga och frustrerade, inte minst jag. Vi kommer därför försöka göra en åtgärd genom en liten operation i näsan, detta för att försöka få slemhinnorna att dra ihop sig och förhoppningsvis hjälpa problemen. Jag väntar fortfarande på en tid och jag hoppas det blir snartsnartsnart för säsongen börjar ju typ nu.. Jag biter ihop och kämpar på men det är verkligen inte lätt. Detta kommer jag nog fixa precis som alla andra gånger det har strulat för mig.
Jag har faktiskt lite roligheter att berätta också! Imorgon bär det av för ännu ett läger med laget plus några fler till Sollefteå så det blir kul! Träningen rullar på helt okej och det känns ganska bra, det är klart att det är slitsamt när det inte riktigt funkar till 100% men det är bara att försöka acceptera läget som det är. I Fredags blev det en tur till nya skidtunneln i Gällö för att åka lite riktiga skidor, detta behövde jag för det mentala kan jag säga och oj vad kul det va! I helgen har det också hänt lite grejer, för det första har jag fått hem min nya säng och för det andra har jag tapetserat, eller inte jag men världens bästa kompisar var här och hjälpte mig tapetsera (cred till dig Markus), supernöjd blev jag!! Jag har även målat ett älghorn som ska upp på väggen bara pappsen kommer in och hjälper mig. Jag lägger in lite bilder så får ni se vad jag sysslat med. // Linn |